Ibland sträcker jag fram handen
och funderar på mitt liv i cellnivå.
men
Hur ser då helheten ut?
Jag vet inte. Å andra sidan
vet jag inte heller vad
meningen med allt är.
Varför vi föds, lever och dör.
Däremot gör jag valet att inte bara
bita ihop och leva mig igenom, tiden.
jag vill istället göra det bästa jag kan
barr
Myror använder några få kemiska signaler
för att kommunicera sinsemellan.
De lever hela liv med variation,
den enes inte lik den andres.
Varje enkild myra upplever sin del
av arbetet, men ingen ser den otroligt
komplexa helheten; det sammanlagda
resultatet av alla de små signalerna.
Så föreställer jag oss människor. Vi kan
samla, spara och utveckla. Många möten uppstår
och vi får otaliga tillfällen att utbyta information.
Men vi kan omöjligen se hela vår stack. Hur
det komplexa nätverket och det sammanlagda
reslutatet av alla våra möten ser ut, uppifrån.
inget hotar mig mer än tiden
det gör så ont ibland,
när jag känner
den ta min luft ur mig.
pupillerna vidgas,
andningen stannar
tiden den gör det inte.
och utan kontur
hur vet vi var vi själva börjar
och var andra människor slutar
tillåter ömsesidiga mänskliga beroenden
något utrymme för egen utblick i världen
Fantastic phenomenon.
The world is so short, in time.
We can only have a small piece of it,
a little glimpse of all the great
of all the fantastic and of all the
phenomenon around us that are
unintelligible and impossible
to explore and to understand.
But when that´s all we can have
that little piece becomes,
on what we
put our
eyes on
our entire world.
Fantastiska fenomen.
Världen är så kort, i tid.
Vi hinner bara ta en liten del,
en liten titt på allt det stora
allt det fantastiska och alla
fenomen omkring oss som
är obegripliga och omöjliga
att hinna utforska och förstå.
Men när det är allt vi kan göra
blir det där lilla,
det vi vänder
ögonen mot
hela vår värld.
Subscribe to:
Comments (Atom)
