inåt

jag vill inte hålla ett tyst tal,
en oformlig svart massa,
när den bara ekar inåt


väggarna, min hud
släpper inte igenom
mer än en microdel
åt gången, tiden går
sakta för denna lilla 
relevanta bärare,
att lösas upp, bit för bit
hitta en liten öppning ut
från mig, till slut fly

ur sitt hysteriskt studsande
mot mina rosa hudväggar